Uppdaterad 5 juni 2005 

Stående från vänster Ivar Jejdling (född Johansson) trumpet, Ingvar Jerby trummor, klarinett  Helge Carlsson bas, Ebba Jejdling (född Lindblad) piano & sång,
Sittande: Fritz Carlqvist altsax, Yngve Josefsson altsax & klarinett, Vide Kangefjärd (född Karlsson) tenorsax.

Carlos orkester från Ruda i Småland, bildades i slutet på 1930-talet och hade sin storhetsperiod under 1940-talet. Orkestern fortlevde faktiskt in på 1990-talet men med hjälp av föryngrade krafter. Nu finns en nyutgiven CD-skiva med material från en inspelning som gjordes på B. R. A. Studio i Stockholm 1949. Vid inspelningstillfället deltog personerna på bilden ovan. För mer information kontakta:
Helén Larhammar, Storskogsvägen 19, 756 45 Uppsala
Tel 018-30 13 87, mobil 076-802 80 20, e-post helen.larhammar@telia.com 

Bilden på konvolutets framsida är tagen 1944 i Ruda och personerna är från vänster Vide Karlsson, Elof Elvingsson, Yngve Josefsson, Kurt Persson, Ivar Johansson, Ebba Lindblad och Ingvar Carlqvist. Klicka på bilden för att förstora.

Inspelningen gjordes på vax som som kopierades till sju uppsättningar lackskivor. Överföringen till CD är gjord från lackskivor tillhörande  Vide Kangefjärds barn respektive Yngve Josefsson. Originalen var inspelade med felaktig och varierande hastighet samt dålig mikrofon och en graveringsutrustning med mycket brum och motorbuller. Dessutom har ytan på skivorna genom åren börjat falla sönder, vilket också orsakar en del missljud. Många timmars digital redigering ligger bakom det material som presenteras på CD-skivan. 
Det avslutande spåret på skivan innehåller en intervju från december 2004 med Yngve Josefsson, den enda kvarlevande orkestermedlemmen från den äldre sättningen.
 (Informationen hämtat från konvolutets baksida)

Ingemar Gustavsson berättar om Carlos orkester i boken; Ruda under ett sekel.

Till sång hör musik och det har Carlos orkester bjudit på under flera generationer. Låt oss höra hur det kom sig att några ungdomar på 30-talets mitt startade en orkester.

Vide Kangefjärd berättar."1936 bildade man musikkår i Ruda. Det var musikfanjunkare Einar Dahl som var initiativtagare till denna. Efter några år var det några ungdomar i orkestern som ville spela litet mera svängiga låtar, så två av dem, Ivar Jejdling och Ingvar Carlqvist, gick hem till Dahl som hade herrekipering i Ruda 54 och framlade sina tankar om en orkester. Detta fann gehör hos herr Dahl och man beslöt att börja med Dahl, Ivar och Ingvar och med tre stycken musiker från Högsby, som då spelade i Buddys orkester. Bland allt som avhandlades i affären var också vilket namn orkester skulle ha. Man tyckte att ett engelskt namn skulle slå bra. Ingvar Carlqvist gick under samtalet runt i butiken och rätt vad det var ropade han till de andra: "Här är en livrem som kallas Carlos". Han tyckte att det klingade vackert, lite spanskt och exotiskt, så efter liten diskussion bestämde man sig för detta namn till den nya orkestern." 

Carlos orkester i sin första sammansättning: Ingvar Carlqvist, Einar Dahl,
Kurt Phärsson, Fritz Karlqvist, Elof Elvingsson, Yngve Lindblad. 

Vid efterforskning har jag funnit att det var namnet på en firma i Anderstorp som tillverkade lädervaror och denna firma lever kvar med detta namn ännu i dag. Ett litet kuriosum är att Vide Kangefjärd vid en resa till Italien i mitten av 1990, inhandlade en plånbok i läder i en affär och vid hemkomsten från affären upptäckte han att det stod "Carlos" med metallbokstäver på plånboken. Ett lustigt sammanträffande. Tydligen den också gjord i Anderstorp. Man började
så vackert med en spelning i Alhambra med den nya orkestern och efter det en i Oskarshamn. Man kan säga att bollen hade börjat rulla och intresset tilltog efter hand.

1940 såg sättningen i orkester ut enligt följande och den räknas som den "genuina" sammansättningen. Ivar Jejdling (trumpet), Ingvar Carlqvist (trombon och trumpet), Elof Elvingsson (1:e altsaxofon och klarinett), Yngve Josefsson (2:e altsaxofon och klarinett), Vide Kangefjärd (1:e tenorsaxofon och klarinett), Fritz Carlqvist (piano och altsaxofon), Helge Karlsson spelade kontrabas, och detta var lite originellt då Helge var den klart minsta i truppen. Trummor spelades av Kurt Persson.

Under krigsåren blev medlemmar av orkestern inkallade som alla andra i samhället och då anlitades Ebba Jejdling som ersättare. Hon medverkade i "Hälsingeflickorna", som sedermera bytte namn till "Gilleflickorna", och som reste runt och spelade vid olika militärförband i Sverige under åren 1940- 1945.

Det var Folke Bernadotte som hade hand om nöjesdetaljen för krigsmakten under krigsåren och han anlitade kända skådespelare och musiker för uppträdande i de olika förläggningarna. Ebba säger litet skämtsamt att hon var inkallad de åren. Hon var på turné över stora delar av Sverige och under en
treveckors period reste hon tillsammans med Sigge Furst, en tid tillsammans med Elof Arle, också med en bror till Zarah Leander.

Det kunde bli ganska påfrestande resor för de 5 flickorna i gruppen. Man reste med tåg för det mesta och många gånger var det fullt av folk på tågen.

På den tiden hade man inte bensin och däck till så många privata bilar. Det var militären som fick medel. All rekvisita, som scenkläder och instrument skulle med på tåget. Mellan uppträdandena på militära förläggningar, som ibland fick göras i tält, uppträdda man i folkparker och i nöjeslokaler. När det då och då blev besök i hemorten under några lediga dagar vikarierade alltså Ebba för medlemmar ur Carlos orkester. Man hade mycket spelningar och vid ett tillfälle hade man kontrakt med Folkets Park i Oskarshamn om uppträdande varje lördag
under en lång tid. Honoraret var 40 kr. per man och gång, under senare delen av verksamheten, och det var pengar vid denna tid. På detta betalades resorna, och man blev bjuden på kaffe i pausen.

Vid resor till och från nöjesplatser anlitades taxi. Det var för det mesta Ivan Sjögrens Taxi i Fliseryd som körde musikanterna och under många år på 1940-talet drevs taxibilarna med gengas. Trots detta och många besvärliga vintrar på 40-talet minns inte Vide Kangefjärd att man fick ställa in ett uppträdande någon gång. Längre fram hade medlemmarna egna bilar som man använde vid resorna.

Efterhand som tiden gick blev det förändringar i sammansättningen av orkestern. Någon flyttade och någon lade av. Elof Elvingsson gick till Ruda Missionsförening och efterträddes av Ebba Jejdling 1947. Då gick Fritz Carlqvist över från piano till saxofon och klarinett. (Ebba Jejdling verkade i Carlos ända till 1952 då orkestern fick en helt ny besättning). 

Kurt Pettersson flyttade och en dag kom Yngve Josefsson hem från det militära med en kompis som han ordnade arbete åt på tapetserarverkstad och framförallt en plats i orkestern 57 som "trummis". Kompisen hette Ingvar Jerby och ansågs vara en mycket skicklig musiker. Ja, så såg rollistan ut fram till 50-talet, då man startade en ungdomssektion och lärde upp en del ungdomar som sedan kom att överta den stolta traditionen av Carlos orkester.

Rune Flobrant, som verkade som tenorsaxofonist och sångare ända till sin bortgång. Åke Ottosson, Åke Eriksson, Jerry Jonsson, "Lill Helge" Karlsson och Ingvar Jerby, var då namn som blev aktuella.

Carlos orkester: Siv Gustavsson, "Lill Helge" Karlsson, Sten Karlsson,
Åke Ottosson, Rune Flobrant, Jerry Jonsson och Åke Eriksson.

Under Carlos långa ärorika historia har många platser besökts. Hela södra Sverige var arbetsplats och vid ett tillfälle gjorde man en inspelning av grammofonskivor i Stockholm. Nu hade man oturen att anlita ett bolag som inte riktigt behärskade tekniken utan kvalitén blev så dålig att man aldrig kunde ge ut dem till försäljning. Det är först på senare år man spelade in en singel som kom ut till allmänheten.

Jag frågade Vide hur det kom sig att han blev intresserad av orkesterengagemang. Någon hade hört honom vissla en melodi och uppmanat honom att gå till Elof Elvingsson och lära sig spela. Det gjorde Vide och efter nio månader var han med i Oskarshamn på sin första spelning.

Att alla var besjälade av sin uppgift inom orkestern förstår man av att man hade regelbundna träningskvällar två gånger i veckan. Förutom detta övade saxsektionen hos Elof Elvingsson sina stämmor. Sedan blev det uppträdande lördag och söndag. Vad spelade man för låtar? Allt som hörde till den tidens dansmusik. Schlager, jazz, evergreen och swing. Mycket av Glenn Miller, Duke Ellington, Arty Shaw, (Benny Goodmans störste rival inom Swingmusiken i USA), och även Benny Goodman naturligtvis.

Jag vill bekräfta det som alla de som då var med och hörde och dansade efter Carlos orkester kunde konstatera, att det var ett mycket välspelande band med verkligt duktiga och framgångsrika musiker.

Orkestern levde vidare fram till 1990-talets början och ryggraden i bandet var familjen Pettersson från "Kroken", strax utanför Ruda.